Hard for small municipalities to adapt

It seems like the process adaptation to climate change is slower in Sweden, compared to Denmark. My experience is that Danish municipalities have worked more intensively with climate change adaptation during the last decade. There might be many reasons for this, but one cause that I have discussed with my engineering colleagues is that Swedish municipalities in general are much smaller than Danish municipalities.

Comparison

Histogram of population is Swedish and Danish municipalities

To clarify the difference between the size of Danish and Swedish municipalities, I made a histogram that illustrates the size of population. While most Danish municipalities have a population of between 30.000 and 70.000, most Swedish municipalities are smaller than 20.000. These municipalities have a hard time to make sure that they have the right competence for such a difficult task as climate change adaptation. Expertise is needed that can include the perspective of far-distant, future development in master plans for urban areas. One possible solution for Sweden to ensure even stronger coordination between neighbouring municipalities. This is however a demanding task in the already overstretched organisations.

Danish data comes from Danmarks statistik and Swedish data comes from Statistiska centralbyrån, SCB. Data from end of 2014/beginning of 2015.

Advertisements

Vad Malmö behöver är ingen avloppstunnel

Rainy day in Lund

Vilken väg ska vi välja?

Idag skriver Sydsvenskan att avloppstunneln i Malmö, som VA Syd har föreslagit, beräknas kosta 2 miljarder kronor. Det är mer än vad Malmö Live, Malmös nya konferens-, hotell- och koncerthus, kostade. Det är vansinnigt att gå den vägen och plöja ner så mycket pengar på en statisk och kortsiktig lösning när Malmö är världskänt för att arbeta med betydligt modernare metoder.

Vad Malmö stad minst av allt behöver är att gräva ner 2 miljarder under jord. Satsa på mer grönt och blått i staden istället. Det ger minskade föroreningar (luft och vatten), lägre risk för översvämning och högre biodiversitet. Om vi arbetar med blå-gröna lösningar kan vi samtidigt se till att skolgårdar, parker och bostadsområden blir trevligare och roligare att vara i. Det finns många ställen i Malmö som skulle kunna rustas upp och samtidigt bli en del av ett blå-grönt nätverk genom staden.

En tunnel kan endast lösa en fråga: minskade föroreningar i vattnet. Modern VA-teknik har kommit betydligt längre än så. Vi måste använda pengarna bättre och lösa flera frågor samtidigt. Inom akademin idag är två honnörsord multifunktionalism och resiliens. Multifunktionalism betyder att en lösning ska ha många funktioner på samma gång, så vi får ut så mycket som möjligt av varje spenderad krona och varje bit mark vi bygger på. Resiliens betyder bland annat att vi ska vara beredda på framtida förändringar. Därför måste vår stad och all infrastruktur vara flexibel, så att den kan förändras när staden eller klimatet förändras. Tunneln som VA Syd har skissat på tycks vara allt annat än flexibel. Det vore bra om VA Syd berättade hur de tänkt sig att tunneln ska kunna förändras i framtiden och vad det i så fall skulle kosta att bygga om den.

Sydsvenskans har skrivit en för- och emot-lista för tunnelbygget. Listan ger en hyfsat bra bild av frågan, men de nämner inte ens blå-gröna lösningar som ett alternativ, trots att Malmö är världskänt för just detta. Där kan vi prata beprövad teknik.

I VA Syds utredning nämns att “.. de gröna och blå kvaliteterna ska utvecklas. Malmös parker, grönområden och vattenmiljöer ska utökas, värnas och ha höga rekreativa och biologiska kvaliteter.” Trots det föreslås alltså en tunneln, vilken inte direkt bidrar till höga rekreativa och biologiska kvaliteter. Om hållbar dagvattenhantering (blå-gröna lösningar) skriver de att “.. denna typ av åtgärder kan vara mycket effektiv för att minska risken för källaröversämningar och generellt bidra till att toppflöden i ledningsnätet minskas.” Trots det har de inte beräknat vad lösningen kostar och hur mycket staden tjänar på att förbättra både rekreativa och biologiska värden. De nämner ytterligare tre möjliga lösningar, men inte heller här några beräkningar av plus/minus för ekonomi, samhälle och miljö gjorts. Om vi ska kunna ha en förnuftig debatt kring detta, krävs att alternativen utreds lika noga som tunnelförslaget. En utredare med uppgift att se till hela stadens intresse, måste studera detta i detalj. På åtta år och med 2 miljarder i budgeten kan Malmö genomföra många projekt som förbättrar både vattenkvaliteten och staden som helhet. Tänk så många områden som skulle behöva förbättras ordentligt och vilka möjligheter en så stor budget ger. Och samtidigt slipper man sitta fast i ett statiskt och oflexibelt system.

Malmö behöver förmodligen ingen avloppstunnel när det nu finns väl beprövade, bättre alternativ – men om vi ska kunna diskutera frågan krävs det att alternativen utreds ordentligt av en utredare som ombeds att se på staden som helhet. Förmodligen behövs en grupp av experter från olika discipliner, eftersom modern avloppsteknik involverar många olika frågeställningar och går på tvärs av staden både fysiskt och organisatoriskt.

Radical redesign of our cities will lower the flood risk – II of IV, turn the dikes

Conventional dike in Gretna, Mississippi. Photo: http://commons.wikimedia.org/wiki/User:Infrogmation

Conventional dike in Gretna, Mississippi.
Photo: Infrogmation

Turn flood dikes perpendicular to the coast, so they point at the sea. Stop to fight against the nature and let nature rule your city. This was the radical message when Anuradha Mathur and Dilip da Cunha visited Malmö in March 2014. The new ideas are now discussed among city planners and architects.

There is a saying that ‘there are two kinds of dikes – the ones that did break down and the ones that will break down in the future’. We design dikes with standards that should lower the risk of failure and we choose a safety level for the dike. But, there is always a limit for the construction. One day the dike will break down or water will overtop it during an extreme storm. The clear message from Mathur and da Cunha is that we should stop to fight the nature with dikes.

Their idea is to turn the dikes or levees around and use them for evacuation when a flood comes. On top of the levee buildings could be constructed. Here is a good and safe place for vulnerable buildings, but also for schools. During a flood – because flood will come, these buildings will be used as evacuation centre.

Rising sea water level will flood cities

In the future, we will see higher sea water level due to climate change. Mathur and da Cunha claims that the future sea level rise challenge our understanding of the sea. We need to rethink the urban design fundamentally, as the sea will eat a lot of urban areas along the coast lines. It is not possible to compete with nature.

As the city will be flooded more often with the new turn-around dikes, people will get more aware of the risk and therefore construct the city in a smarter and less risky way. This awareness contributes to flood resilience for the city.

Nature is not like engineering

Sometimes people claim that we should ‘construct natural dikes’. This is an engineering approach to nature, says Mathur and da Cunha. The nature works in systems and not in functions. In Norfolk (USA), where they currently are working with the sea level rise problem, the military base is dominating and the military way of thinking is wide-spread: Conquer the fronts. Conquer the land from east to west. This thinking also transfers to the cities fight against the rising sea. Mathur and da Cunha explained how they work with this idea on conquering and that they could see a shift in people’s idea when they gave workshops about it. In their workshop people would learn how natural systems could be used in an effective way for protection. We should work together with nature and see the sea as a friend, they say. It is time to stop fight against nature.

400 ppm

I dessa dagar kan man läsa i tidningen att mätningarna vid Mauna Loa nu visar att vi har 400 ppm koldioxid i atmosfären. Det är skrämmande hur mycket koncentrationen stigit på få år. När jag läste till civilingenjör vid Lunds universitet (2003-2008) lärde vi oss att atmosfärens koldioxidkoncentration är 360 ppm. På bara några år har koncentrationen ökat drastiskt, vilket onekligen ger en viss respekt för människans samlade dumhet och avsaknad av framtidsperspektiv. Det är på tiden att klimatfrågan tas på allvar på alla nivåer, från varje enskild individ till stater och internationella maktcentrum. Vi måste sluta subventionera fossil förbränning och börja använda våra resurser med respekt för framtiden.